Direktlänk till inlägg 29 maj 2007
Mycket otrevligt!
Ska denna gång i smidandet om mentalvård smida tre mycket känsliga saker för mig under mitt mentalvårds arbete!
Den första var när jag fick vårda en skol och lekkompis från skoltiden och som jag inte sett på länge för än här på så kallade ”stormen” !
Han hade haft samlag med sin mor, men det tvistades om det var modern eller han som hade börjat att inleda detta. En gång rymde han från utearbetet i kolgården med en yxa i handen. Var hemma och hämtade pengar hos sin mor varefter han blev gripen på färjan till Danmark. Av poliser förd tillbaka där jag fick ta emot honom och se till att han blev inlåst i ett rum eller rättare sagt cell.
Det andra var när jag nere i kulverten som förband alla avdelningar möte en vacker flicka.
Det var en flicka jag umgåtts med och haft det ”lite” intimt med när jag var 16 år. (Ta det som ni vill!) Hej Bengt sa hon glatt, vad roligt att träffa dig här! Något som absolut inte var roligt för mig utan bara vemodigt!
Hon hade hamnat där på grund av lösdriveri och prostitution. Hon bönade och bad att vi skulle träffas någon gång igen alltså medan hon var patient. Men det var helt förbjudet att ha några sådana kontakter med patienterna vilket var svårt att få henne förstå.
Det tredje var när jag var med att ta emot en patient som hade mördat ett litet barn på grund av svartsjuka i förhållandet till modern. Denna moder var jag närmare bekant med! Så det var riktigt otäckt att ta emot honom och vara med att leda in honom på ett enkelrum.
Han hade ett stort vackert helskägg som han var väldigt rädd om. En dag blev jag beordrad att raka av honom det skägget. Något jag var tvungen att göra mot min vilja. För att kunna göra detta måste han få på sig en tvångströja. Ett plagg av grovt tyg och som en bakomvänd väst med påsydda väldigt långa armar som patienten som man satte på patienten och kunde vira armarna runt honom. Fastsatt i en stol med ett bälte kunde jag så först klippa av skägget innan jag rakade honom.
De där bältena hade en stor metall knapp som man satte på piggen som gick upp genom hållet för att ställa in hur mycket man måste dra in på bältet. Till denna knapp hade man så en nyckel för att kunna öppna bältet igen. Ja vi vårdare blev också kallade ”nyckelpigor” av patienterna för vi bar på oss en nyckelknippa med bl. fyra nycklar och en visselpipa. Två nycklar till dörrarna, en nyckel till fönstren och så en som var till dessa bälten.
P.s Eftersom bland alla som hälsat på, ingen avrått mig att sända brevet, så gör jag det! D.s
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...