Direktlänk till inlägg 3 juni 2007
Hårklippning!
Förra smidet slutade med rakning. Nu fortsätter jag där. Som jag sa fick vi ju även klippa patienterna själva på avdelningen. Det var ju inget man fått eller fick någon undervisning i. Det var bara att sätta igång att klippa patienterna. Det värsta var att klippa psykopaterna. De ville ha det snyggt och bråkade mkt om det inte blev snyggt och som de ville ha det. Dem slapp jag i alla fall att börja träna på! Då skulle jag nog blivit utsatt för fler mordförsök, om jag inte rent av skulle blivit mördad. Glömmer inte hur en kvinnlig vårdare hade fått håret avslitet med rötter och svål av en sådan patient! Hon kunde sen inte arbeta kvar.
Den första patient var en liten klubbig man som hade ett stort yvigt ljust hår och inte klippt på länge varför det var långt också. Så började jag klippa. Jag vågade inte klippa av så mycket. Men oj,oj, som det såg ut! Ni vet sån där gammal potta ( nattkärl) klippningen sår ut som jag hade använt en sådan på huvudet och klippt runt den. Jag klippte, begrundade resultatet och klippte igen. Till sist hade jag klippt färdigt. Men stackars patient han hade ju inte mer hår att klippa, så det var klart jag var färdig med klippningen på honom!
Nästa patient jag klippte fick lyckligtvis ha lite hår kvar! Efterhand som jag klippte patienterna, så blev det bättre och bättre. Till sist kunde jag även klippa psykopaterna så de blev nöjda.
Något år senare på ett annat mental sjukhus stod jag klippte en patient. Då stod det en annan patient och tittade på min klippning och så sa han: Din klippning blir ju snygg men hur i herrans namn håller du verktygen? I dag förstår jag inte hur jag kunde klippa så som jag då höll i dem! Jag undrade vänligt hurså. Svaret från honom var att han var frisör och sen lärde den patienten mig hur man höll i frisörverktyg när man klipper!
Så en rolig kommentar från en patient. Vilket det finns många från.
En dag när jag stod och badade en patient hörde jag en röst utanför badrummet. Det var en Patient som gick fram och tillbaka och pratade med sig självt. Han gick där och undrade varför ingen kommit på att göra dem på det viset. Det skulle ju ta mindre plats och lättare att paketera dem. Men jag hörde aldrig vad de skulle komma på att göra. Jag var givetvis nyfiken!
Så jag går ut och frågar honom: ”Vad är det de skulle komma på att göra för något?”
Svar: ”Tänk, om dom gjorde äggen fyrkantiga som en kub istället för en sådan konstig form!
Denna patient hade lagt handen på tågspåret när tåget kom.
Detta för att det var syndigt att onanera, vilket han inte hade kunnat låta bli! Så han var utan sin högra hand. Med det var ju tyvärr inget roligt!
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...