Direktlänk till inlägg 11 juni 2007
Slut med arbete innom mentalvården, jag fick sparken!
Det Började en gång på S:ta Maria! Klicka här!
Förra gången slutade jag med den elaka överskötaren. Nu kommer det att handla om biträdande överskötaren.Nu var översköterskan på semester.
En dag vid middagen satt en patient och hängde vid maten. En av skötarna försökte mata honom, men han ville inte alls äta. Då sa jag till henne att hoppa över en måltid gör inte ett dugg utan låt honom vara om han inte kan äta! Föreståndar expeditionen låg bara några meter därifrån och således hade bitr. föreståndaren hört vad jag sa, för han kom rusande och sa: ”Patienten ska äta så ge honom mat!” Skötaren vägrade med orden att Bengt sagt att vi skulle låta bli! Bitr. förest. tog skeden själv och försökte tvinga i patienten maten.
Något han helt misslyckades med! Då sa jag: ”Gå och ring läkaren för du ser väl att patienten är sjuk!” Jag fick inget svar och bitr. förest. Försvann in på expeditionen igen.
Just som jag tänkte lägga patienten kom läkaren och jag sa att jag hade en sjuk patient! Han svarade inte utan svängde in på expeditionen. Jag väntade vid patienten att läkaren skulle komma. Så efter en bra stund kom han. Men kom inte till mig! Utan var på väg att lämna avdelningen. Jag kallade på läkaren och sa att han måste komma! Han kom med orden: ”Överskötaren sa att det var ingen fara utan det var bara en patient som gjorde sig till!” ”Nej!” Sa jag,” han är sjuk!” Så fick jag läkaren att lyssna med stetoskop på patientens lungor varmed läkaren sa: ”Jo, han är sjuk och behöver komma till sin säng.”. Jag sa till en annan skötare att hämta båren, medan läkaren gick sin väg.
Då kom den där överskötaren rusande och halvskrek att patienten kan gå själv! Varmed jag protesterade mot det och sa att det kan han inte! Då tog han tag om patienten under armarna och lyfte upp patienten. ( Vilket är förbjudet enl. den diagnosen som jag uppfattade det var!) Men patienten bara säckade ihop! Som tur var stod där en rullstol till en annan patient.
I den slängde han handlöst patienten! Men då kokade det i mig av allt stegrande ilska!
Jag tog den här överskötaren i nacken och slängde bort honom. Kallade på de andra skötarna och bad dem följa med och lägga patienten. Vi lade patienten och så gick den dagen också mot sitt slut. ( Vad jag önskar den där biträdande överskötaren råkar titta in i min smedja och läsa detta!)
Nästa dag var det något som bitr. översköt. Bråkade med personalen om vid matvagnen. Mins inte vad. Men i alla fall hade jag fått reda på att gårdagens patient hade avlidit under natten. Således var jag på stridshumör. Jag röt åt överskötaren att ge sig väg från vagnen. Ordväxling följde och jag vräkte ur mig: ”Om du inte gjort som du gjorde i går så hade väl patienten levt i dag!”
Då rusar han in på expeditionen och ringer överläkaren och talar om att jag har anklagat honom för att tagit livet av en patient. Jag blir uppkallad till överläkaren, jag berättade vad jag sagt och vad som hänt. Men det togs ingen notis om min berättelse utan jag fick byta avdelning.
Nu hade jag fått nog! Jag skrev till dåvarande disciplinnämnd numera ansvarsnämnd om vad som hänt med patienten. Skrev inte att patienten hade bragts om livet, men skrev att om patienten inte fått sådan behandling utan en riktig skulle patienten kanske överlevt detta tillfälle av sjukdom.
Det hände inget mer än att jag blev kallad till Göteborgs sjukhusdirektör. Under vårt samtal sa jag till honom följande: ”Jag har inte tagit sjukvårdsarbete för att jamsa med elaka vårdare eller dansa efter hemska överskötares pipa utan vara patienter till hjälp så gott jag kan. Inom vården finns det allt för många som är elaka mot patienterna!”
Det hade han ju aldrig sett fast han själv arbetat på sjukavdelningar. Varmed jag replikerar med att han under den tiden måste ha gått med skygglappar som hästar har.
Jag fick sparken helt resolut! Han skulle även se till att jag aldrig någonsin skulle få arbete på något sjukhus!
Jag förstod att det skulle bli så när omöjligt att få arbete mer som mentalskötare.
Som vanlig liten vårdare hade man inte mycket att säga till om. Jag ville förhindra alla sådana som arbetade inom vården gjorde det utan känsla för patienterna utan för sin maktkänsla skull.
Som sjuksköterska skulle jag kunna göra det! Så nu var det viktigt för mig att den drömmen blev uppfylld!
Min tvååriga ungdomsledare utbildning: Klicka här!
Fortsättningen när jag började på folkhögskola.
Tillägg å mentalsjukvård: Klicka här!
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...