Jag hittade hem!

Jag var väldigt tidig att gå och springa men däremot sen att prata, jag sa överhuvud tagit inget.
Vilket jag tog igen sen med råge!
Mor trodde hon fått en pojke  som skulle bli stum.
Mina föräldrar hade en tandemcykel som inhandlats begagnad. Nu var det så att min mor var halt. Hon kunde inte böja vänster knä. Detta efter en full ortoped behandlat henne som barn efter att hon ramlat ner för en trappa.
Därför hade min far tagit bort ena pedalen på damdelen och anordnat ett fotsteg där.
På så sätt kunde de gemensamt fara ut på cykelturer som utflykter som skedde på så sett, då privatbilar inte var, var mans egendom.
Jag fick sitta på en barnsadel som sattes på pakethållaren där bak. En dag skulle det ske en sådan utflykt. Men det var rätt så blåsigt denna dag.
 Så tillbaka till att jag aldrig sagt något och jag hade fyllt 2 år.  När det så skulle bära iväg kom det från min mun en hel mening på två ord. ”Det båser” (Alltså inte blåser!) Denna dag gjorde jag mina föräldrar väldigt glada som ni förstår då de trodde jag var stum.
En annan mening de också fick höra från mig senare var: ” bandkåen ut nibbe nabbe nut!” Men vad betydde det? Stora pojkar brukade på den tiden ropa: ”Varm korv senapen slut och det brinner brandkåren ut.” Dessa meningar hade jag sammanblandat varmed bankåen ut nibbe nabbe nut  betydde .” brandkåren ut, senapen slut”!
Det jag mins från min tvåårs ålder var min trehjuling. Den hade ett stort vackert hästhuvud  av trä som min far gjort och byt ut mot styrstång och styre.
Jag mins också när jag knyckt bitsocker från sockerskålen. Min far var fick se mig springande ute på ett konstigt sätt som fick honom att ana ugglor i mossen. Han sprang fatt mig. Så gick jag miste om det kalasandet. Nåja jag fick i alla fall en halv sockerbit av far och det blev jag glad för!
Ett annat minne som verkligen etsat sig in i mitt huvud är detta:
Mina föräldrar var ute på en lång promenad med mig i en öppen barnvagn. De träffade några bekanta under promenaden. Det blev ett samtal och ni vet hur sådana kan bli och vara. Lille Bengt hade då obemärkt råkat kliva ur vagnen och lullat i väg.  Så med  flera kvarter och gator hade jag på något vis tagit mig hem. Där satt mig i farstun och väntat och längtat efter mina föräldrar. Medan jag lullat i väg hade ju de blivit varse att jag var försvunnen. Ni kan tänka er vilken uppståndelse det blev när jag inte var att finna någonstans.
Det fanns inget annat att göra för mina föräldrar än att gå hem och få ringt polisen.

Men där satt jag i farstun.
Det blev både glädje men också stor förvåning hur jag kunde ha tagit mig hem.
Så går tiden och snart är jag tre år men platsen är fortfarande under bordet så fort gubbarna är samlade runt det.

Forts. Blir 4 år!

 

skogsfrun

25 september 2007 12:14

Du är dig lik! skogsfrun tror du var ett stort barn. På cykeln ser du ut som 4 år. Lustigt vad man minns från tidigaste barnaåren, skogsfrun blir inspirerad;)

http://barsaras

 

Smeden

25 september 2007 12:30

Skogsfrun! Bilden är inte från fyra år, det vet jag. När jag fyllt 4 år cyklade jag själv. Om jag ser stor ut så var jag liten till växten!

 

BLomst

25 september 2007 14:56

Din far ordnet visst det meste - til sin families beste (oj; det rimte jo)!

En full ortoped... HUFF, da :o

*varm klem*

http://blomst.bloggagratis.se

 

christina

25 september 2007 18:53

Härliga bilder och så kul att läsa om din barndom, fler sådana inlägg.
Kram vännen

 

Ruth

25 september 2007 19:42

Så roligt det är att få läsa om din barndom. Kanske utmana alla i bloggen att berätta om någon episod som man kommer i håg från man var ett barn. Tycker det är så intressant att få ta del av sådana berättelser, fortsätt, fortsätt, det är långt till nutid :-))
Kram Ruth

http://bernamis.bloggagratis.se

 

Avataria

25 september 2007 20:09

Så roligt att få läsa om ditt liv! Och att se di gamla bilderna!

 

Marianne

25 september 2007 20:29

Trevliga minnen. Och sen att även ha foto till dem är ju ännu bättre. Smart lösning din far gjorde på cykeln, så att din mor också kunde följa med. Jag känner igen modellen på barnstolen.

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

 

Alle

25 september 2007 22:16

Så nu kan du läsa lite om mig i min presentation på bloggen ...så vet du lite vem jag är!

http://www.Alle.bloggagratis.se

 

Gisan

26 september 2007 06:03

God morgon! Jag var här igår och läste. Men det fanns inte så mycket ord kvar till mina bloggvänner efter kvällen med min Prins. kramar...

http://gisan.blogg.se

 

christina

26 september 2007 09:06

Du har inte prövat att släktforska?
Det är jättekul och en trevlig hobby.
Fortsätt att skriva om barndomen, det är så kul att läsa och har man foto också så blir det ännu trevligare.

Kram vännen

http://sockertoppan.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria...   Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade.     Det är med stor so...

    Är det dags igen med en invasion av Ryssland inom de närmaste seklerna?  Alltså ett tredje världskrig! Ja, jag bara undrar lite när man ser på historien och vad som händer i dag. Historiskt sätt för att då bara nämna Carl den tolfte, N...

    Nu först när jag börjar inlägget får jag tala om att den där gasoldammsugaren givetvis bara går att dammsuga med DEN FÖRSTE APRIL!       Det är så svårt att börja blogga. Vet inte hur jag ska skriva, flödet har liksom försvunnit och ...

  Hej på er alla bloggvänner  som kan finnas kvar. Mitt bloggande tog plötsligt slut. Ja det gick faktiskt inte att blogga utan datorn som pajade. Sen har det varit det än det ena och än det andra som hindrat att vara inne på bloggen. Nu ...

    Önskar er ett gott slut på detta förflutna år!   Så Välkommen till år 2016 med hopp att det blir ett riktigt härligt år!   Vi hörs och ses igen sen på det nya år med nya upplevelser!    Stor nyårskram till er mina vänner! ...