Här lämnade jag Helsingborg på väg till Stochholm.

Här släpptes jag av från lastbilen.

Äventyrets början.Klicka här!

 Biten kvar var den längsta!

Men att jag kunde tänka mig att få ligga kvar det visade jag inte utan steg upp med det samma.

Uppkommen blev jag bjuden på frukost.

 Så tackade jag för allt och talade om hur glad och tacksam jag var för såväl att de tagit upp mig, för vad de bjudit mig på och all vänlighet de visat mig. Det hade jag i alla fall lärt mig att göra hemifrån av far och mor!

Så var jag ute på vägen igen med hopp om att få lift. Men nu var jag utvilad och magen full.

Solen sken och det kändes faktiskt bra och det syntes inte så långt hem nu.

För att ha något att göra och få några andra tankar i huvudet, än att bilarna inte stannandegick jag och räknade höstackar.

På avstånd såg och hörde jag så Blixt och dunder. Usch det där lät otäckt värre. 

Så kom regnet också. Rusade till närmaste höstack och kröp in med hela min packning.

Det var riktigt hett i den. Så inte många sekunder efter stod regnet som spö i backen. Det blixtrade och knallade och det kändes som om jag skulle bli kokt i höstacken. Där låg jag och väntade på regnet skulle sluta. Men det hade vist bestämt sig för att bli kvar där jag var.

Det gick timmar och nu började det komma droppar in i höstacken också.

Där kommer en bil, upp med tummen och viftar med den. Plachsk, plachsk! Hade ju undgått regnet! Men vad var det för nytta med det, nu var genomvåt från topp till tå. Hade bilen kört närmare mig skulle jag blivit påkörd. Vattenpölen där jag stod, den var borta den var jag indränkt av!

Att bli torr fick jag inte någon chans till för nu tänkte himlen tömma allt vatten den hade och Tor där uppe var vist riktigt arg för han slog hela tiden med sin hammare. 

 Jag var nästan hemma men det var nog ändå i dag jag hade längsta vägen kvar hem!

Nu var det ingen ide längre att söka skydd då jag redan var genomvåt liksom min packning.

En stor lastbil kommer. Gnissel. Den stannar lite längre bort. Jag springer. Klättar upp till

Förarhytten och ställer frågan som ställts flera gånger. ”Får jag åka med? ” ” Jo in med dig!”

Snart ser jag skylten Helsingborg. Regnet öser fortfarande ner, jag är fortfarande våt.

Chauffören stannar för mig i Stattena och jag tackar för att få ha åkt med. Kliver ut i regnet och vandra hem till mor som var hemma. Får torra kläder och mat. Det blev en lång berättelse långt in på natten av äventyret som nu var slut.

Efter det äventyret var jag säkert inte den samme Bengt som den dag jag satte mig på min cykel på väg till Stockholm. Vad det gällde flickor så skröt jag aldrig mer om det. Det blev alltid något som var ett ömsesidigt vackert givande som ingen hade med att göra resten av mitt liv!

Så var det slut på det äventyret och hoppas ni haft glädje av det! Varmed jag önskar er en trevlig dag och kväll. Kram på er!

 

Marianne

11 december 2007 14:26

Jag tycker att den sista biten hem är tråkigast och sen verkar det ibland som om vägen aldrig tar slut. Vilken tur du hade som kom hem samma dag och slapp övernatta i dina blöta kläder.

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

 

Alle

11 december 2007 14:39

Tack för att jag fått läsa detta äventyr...det har varit riktigt spännande att få följa...Nu väntar jag på nästa!
Kram

http://www.alleswe.bloggagratis.se

 

Christina

11 december 2007 17:12

Ja det var ett riktigt äventyr av både det ena och det andra:)
Ha en riktigt skön kväll vännen
Kram på dig

http://qinna.blogspot.com

 

Ruth

11 december 2007 18:57

Snyft, nu är denna reseskildrig slut, vad kommer här näst (nu har du skämt bort oss rejält med dina berättelser.) Så skönt för dig att vara hemma i mammas trygga famn, och får cykla på din egna lilla gata, mätta din då så stundom jobbiga hunger, och krypa ner i din egna varma och sköna säng. Tror inte att det blev flera sådana långa utflykter med cykel för Bengt, du blev nog mättad efter denna strapatsen till Sthlm.
Kram min fd. tappra kämpe..
Ähhhä ' du får en kram nu också för att du är den härliga kompis som du är, kramiz, kramiz !

http://bernamis.bloggagratis.se

 

Linda

11 december 2007 20:55

Ville bara titta in o säga hej, hoppas att allt är bra. Tack för att du höll tummarna för mig. Nej adressen till den andra bloggen ger jag inte ut till någon,den är mera privat blogg än denna, tyvärr
ha det gott kram

http://bizzab.bloggagratis.se

 

skogsfrun

12 december 2007 16:45

Din berättelse påminner lite om Nils Holgersson, fast du var ju ingen elak påg vid starten;) Så gott det måste ha känts för er alla när du kom hem välbehållen:)
Skogsfrun andas ut och undrar vad som kommer härnäst.

http://barasaras.bloggagratis.se

 

Änglamor

16 februari 2009 11:56

Nu fattar jag vad som gjort din dotter till den hon är,vilken härlig berättelse. Men med viss erfarenhet(Min fars berättelser) så tror jag nog att det skarvas lite Men underbar var den och att M har en fin far ska hon vara stolt över. Min är borta sedan många år, men hans historier lever kvar. Vad rädd om dig och kram från Änglamor

http://fibromyalgi-bloggen.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria...   Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade.     Det är med stor so...

    Är det dags igen med en invasion av Ryssland inom de närmaste seklerna?  Alltså ett tredje världskrig! Ja, jag bara undrar lite när man ser på historien och vad som händer i dag. Historiskt sätt för att då bara nämna Carl den tolfte, N...

    Nu först när jag börjar inlägget får jag tala om att den där gasoldammsugaren givetvis bara går att dammsuga med DEN FÖRSTE APRIL!       Det är så svårt att börja blogga. Vet inte hur jag ska skriva, flödet har liksom försvunnit och ...

  Hej på er alla bloggvänner  som kan finnas kvar. Mitt bloggande tog plötsligt slut. Ja det gick faktiskt inte att blogga utan datorn som pajade. Sen har det varit det än det ena och än det andra som hindrat att vara inne på bloggen. Nu ...

    Önskar er ett gott slut på detta förflutna år!   Så Välkommen till år 2016 med hopp att det blir ett riktigt härligt år!   Vi hörs och ses igen sen på det nya år med nya upplevelser!    Stor nyårskram till er mina vänner! ...