Direktlänk till inlägg 27 juni 2015
För att ni inte ska tro att jag återigen lagt av med smidet så får jag komma här med ett litet sådant!
Ja nu är min kära begravd vilket skedde i torsdags. Det var en fin begravning, men nu ska jag inte tala mer om det! Sorgetiden får ta sin tid och vila i ro så nu går jag direkt till mitt tänkta smide.
I onsdags eftermiddag sitter jag och lägger patienser vid datorn. Där jag sitter kan jag se ut i hallen. Jag råkar slå en hastig blick ut i hallen av någon anledning. Tittar en gång till där ligger något mörkt, stort som en tennisboll mitt på golvet.
Min tanke var att jag hade tappat något och går upp för att plocka upp det. Kommer dit för att ta upp det men då rörde det på sig! Först förstod jag inte vad det var men upptäckte strax att det var en skata. Kunde den måntro var skadad och inte kunde flyga.
När jag då böjde mig för att ta upp den hoppade den vidare in/ut i köket. Jag földe efter för att se efter om den var skadad på något vis och kanske mist flygförmågan.
Men se något fel på flygförmågan fanns inte. Först flög den och satte sig på stolen vid köksbordet. Sen flög den förbi mig och satte sig på diskkranen.
Inte var lägenhet e plats för en skata utan borde få leva sitt liv i naturen där den hade det mycket bättre. När jag försökte få in den i stora rummet där balkongdörren stod öppen flög sen upp och satte sig på gardinstången i köket och vägrade flytta sig därifrån.
Stående på en stol fick jag till sist den därifrån och jagad in i det stora rummet där den ställde sig på bordet där. Nåja till sist lyckades jag få ut den på balkongen och till sist satte den sig på balkongräcket.
Men se det besynnerligaste av hela historien var att den vägrade att flyga iväg. Den bara stirrade på mig, Någon mat vägra den att ta emot.
Till sist tog jag den och lyfte upp den varmed jag så släppte den. Först då flög den sin väg till det stora lövfulla trädet jag har strax utanför
.
Så var det slut på denna sannsaga varmed jag tillönskar er en underbar helg!!
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...