Direktlänk till inlägg 10 augusti 2015
I samma väva som jag köpte och flyttade till Hökåsen förskaffade jag mig min andra hund i livet.
Det var en schäferlabrador helsvart. På den tiden ansågs inte den blandningen som renrasiga.
Det tillkom även en katt till Hökåsen.
Hunden fick namnet Laidy men tyvärr har jag glömt namnet katten fick.
Laidy och katten blev goda vänner.
Jag hade skaffat en gammal barnsäng till Laidy. Ofta kröp katten upp och la sig hos Laidy, Men när katten började kloa Laidy på bröstet körde hon iväg katten.
Det fans stort runt bord i stora rummet med stolar runt. Där lekte katten och Laidy på så vis att Laidy sprang runt bordet och katten hoppade runt från stol till stol och försökte fånga Laidys svans.
Tyvärr blev katten inte gammal. Den blev sjuk och dog efter något år.
Laidy fick inte bli någon bandhund utan fick röra sig helt fritt.
Laisdy var även förtjust i att simma och där det fanns det allra minsta vatten skulle hon i.
När jag kom hem från arbetet så hörde hon bilen på långt håll och mötte mig vid brevlådan som låg sex hundra meter från Hökåsen.
En dag kom hon inte och mötte mig. Det spöregnade som bara den och var kallt.
När jag kom hem så var DÖRREN STÄNGD och när jag kom in i huset så låg Laidy i sin säng dyblöt och frös.
Att hundar kan öppna dörrar är inte något konstigt, det kommer de fort underfund med. Men att stänga dem igen har jag aldrig hört talas om men det kunde Laidy.
Tyvärr fick Laidy canser i levern och blev bara sju år gammal.
Min nästa berättelse om mina djurvänner blir om katten Mia!
Så är det reda en ny vecka men den verkar bli solig vilket jag hoppas ert sinne också blir!
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...