För tjugo år sen fick jag och min nu saknade sambo överta en hund då mamman till en nyfödd baby var rädd att hunden skulle bita babyn.

Det var en Stafford närmare ett år gammal. Hon hade fått namnet Tekilla.

Ja det var en omöjlig och svår hund. Argsint till tusen och fick hon chansen flög hon på andra hundar och bet. Annars var hon snäll mot människor.

Det tog mig tre månader att ändra hennes beteende. Men sen blev hon den snällaste hund man kan tänka sig. Inte ens katter eller andra djur visade hon aggressivitet mot.

Någon större disciplindressyr ägnade jag mig inte åt med henne. Hon fick lära sig gå fot, komma på orden ”hit, sitt och plats”. Det gick hur lätt som helst det var nästan som om hon redan viste hur hon skulle bete sig i det hänseendena

.

När vi fick henne var hon rädd för vatten för hon kunde inte simma. Något jag fick lära henne. Men när hon väl kunde det så var det roligt för henne att simma ut efter pinnen.

Barn vid skolan tyckte mycket om henne som ibland fick kasta pinnen, De kallade henne för hunden med pinnen för den hade hon alltid med sig.

Hon fick ett eget pass med foto och allt. Det har jag fortfarande kvar liksom stamtavlan.

En lek var att jag sprang och gömde mig någonstans och hon fick leta upp mig.

Annars var hon väldigt lätt att rasta. Det var bara att gå upp på någon höjd och kasta pinnen som

 hon  då fort sprang efter och kvickt kom tillbaka med.

Här Tekillas kulle foton tagit från balkongen.        

 Eller så stod min kära sambo i ena ändan av ett stort fällt och jag i andra varmed hon fick springa fram och tillbaka mellan oss.

På Hökåsen när Tekilla tyckte jag hade sovit allt för länge satte hon sig nedanför fönstret och skällde för att jag skulle komma ut och kasta pinnen.

Annars så var det en mycket tyst hund som inte skällde trots jag önskade det ibland. Som ibland när vi var ute med husvagnen eller husbilen.

På kvällen när jag la mig la hon sig alltid sidan om mig vid sängen. Först när jag somnat gick hon till sin egen plats och kröp under den filt hon hade.

Om djur kan känna kärlek så älskade Tekilla verkligen mig. Jo då, hon var mycket glad och kärleksfull mot min sambo också som också kom att sakna Tekilla mycket.

Tekilla blev över sexton år. Det var sista en och halv månaden hon inte orkade springa efter pinnen.

Hon blev gul i ögonen och började kräkas. Då fick veterinären ge henne en spruta så hon lugnt fick somna in för gott.

Hänvisar till mina barnberättelser om ni vill läsa om andra djurvänner jag haft! 

Ja nu denna vecka också slut varmed jag får önska er ett härligt  veckoslut!

 

skogsfrun på dal

28 augusti 2015 21:23

Tekila hade nog tråkigt och blev därför grinig. Hon fick ett roligare, mer aktivt liv hos dig/er och blev som en annan hund.

Sexton är är ju en mycket hög ålder så hon måste ha fått den allra bästa skötseln.
Så vi saknar våra gamla kära små vänner!

Ha en fin helg nu. Kramen!

http://barasaras.bloggplatsen.se

Bengt

29 augusti 2015 00:15

Ja . jag ser henne fortfarande springa på kullen från balkongen. Mina andra hundar bar underbara. Men med Tekila var det något alldeles speciellt! Kramen själv!

 

Mia

29 augusti 2015 01:32

Söker bloggvänner att byta tanka med om livet m.m
Välkommen att kika in i min blogg om du är gammal eller ny spelar ingen roll utan VÄLKOMMEN!

http://www.miamiamia.bloggplatsen.se

Bengt

31 augusti 2015 11:52

Hoppas du lyckas få många bloggvänner. Jag nöjer mig med några för man måste ju göra kommentarer och verkligen intressera sig i vad de har att säga.

 

Margita

29 augusti 2015 12:33

Tänk så gammal hon blev, det tyder ju på bra skötsel som Skogsfrun säger.
Det är härligt med djur och vad skönt att höra att Tekilla fick det så bra, det är de värda våra djur.
Jag hade en granne en gång som hade en stafford och hon var som en enda stor muskel. :) Starka hundar.

Vi är nog många som har gamla fina foton i våra byrålådor eller kanske, som jag, på väggen. Jag älskar gamla bilder bara för att de sätter igång fantasin, bland annat.
Och nog såg de stränga ut...de är uppväxta mitt i det schartauanska samhället, brrr...fryser :D

http://sengas.bloggplatsen.se

Bengt

31 augusti 2015 11:49

Jo nog ger den rasen respekt med sig. Tyvärr hamnar de ofta i händerna på sådana som absolut inte ska ha med hundar att göra!

 

gun

29 augusti 2015 14:10

Trevligt med nya besökare.
Härlig hund som du fick överta och jag förstår att du saknar henne.
Härligt sensommar väder som vi har här nu och bäst att passa på att bada medans det går.
Du får ha en fortsatt trevlig lördag.
gun

http://anthilias.bloggplatsen.se

Bengt

31 augusti 2015 11:46

Det var trevligt att du hälsade på mig. Jag kommer att återgälda dit besök!

 

Ruth

30 augusti 2015 23:57

Så fint du skriver om din vän. Med rätt behandling och tålamod så får man en härlig och kärleksfull hund. 16 år en hög ålder och hon fick ett fint liv med er, saknaden blir stor när dem försvinner.
Jag är som du förstår inte så ofta på bloggen nu, men slänger in några rader då och då, datorn är inte prio ett längre i mitt liv. Min skuldra är bra nu, men vet att jag var oförsiktig och orsaken till det onda, det blir så lite då och då. Nu skall jag sova, god natt min vän.

http://bernamis.bloggplatsen.se

Bengt

31 augusti 2015 11:45

Jag saknar dina blogginslag och hoppas du får lust igen att skriva och visa bilder. Kram vännen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria...   Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade.     Det är med stor so...

    Är det dags igen med en invasion av Ryssland inom de närmaste seklerna?  Alltså ett tredje världskrig! Ja, jag bara undrar lite när man ser på historien och vad som händer i dag. Historiskt sätt för att då bara nämna Carl den tolfte, N...

    Nu först när jag börjar inlägget får jag tala om att den där gasoldammsugaren givetvis bara går att dammsuga med DEN FÖRSTE APRIL!       Det är så svårt att börja blogga. Vet inte hur jag ska skriva, flödet har liksom försvunnit och ...

  Hej på er alla bloggvänner  som kan finnas kvar. Mitt bloggande tog plötsligt slut. Ja det gick faktiskt inte att blogga utan datorn som pajade. Sen har det varit det än det ena och än det andra som hindrat att vara inne på bloggen. Nu ...

    Önskar er ett gott slut på detta förflutna år!   Så Välkommen till år 2016 med hopp att det blir ett riktigt härligt år!   Vi hörs och ses igen sen på det nya år med nya upplevelser!    Stor nyårskram till er mina vänner! ...