Här var de riktiga och tuffa karlarna!!

Hur som helst jag blev erbjuden fler vikariat och fortsatte sen man vant sig. För det var trots allt kul att få arbeta med dessa sjuka människor. Det hade också sina poäng. Dessutom man kunde ju också imponera på flickor med sitt arbete! Man fick det ena vikariatet efter det andra på olika avdelningar och efter hand som man visade vad man dög till.
Till sist när jag var så pass godkänd, att jag fick komma till den svåraste avdelningen.
Där  fans bara hårdkokta manliga skötare. Det var där de farligaste patienterna fans. Det fans fyra sådana speciella avdelningar som låg i ett särskilt hus. Detta hus kallades av personalen för ”stormen” Vilket var förbjudet att kalla det!
Alla byggnader med manliga patienter fans på en sida av sjukhusområdet och spegelvänt på andra sidan låg exakt lika dana byggnader för de kvinnliga patienterna. Specialavdelningarna  (som stormen) låg på yttersta flanken. 
Vi vårdare hade en blå uniform med gula knappar. En skärmmössa med ett ovalt vitt märke, med ett blått kors i.  Alltså såg vi ut som någon sorts poliser. På vis och sätt kan man säga att vi var mer poliser än vårdare.
På denna speciella avdelning jag nu kom till placerades bl.a mördare och andra mkt samhällsfarliga människor men där placerades vanligt oroliga människor också så det var en salig blandning av klientelet.
 Hela sjukhusområdet var inhägnat av staket, murar och portar.
Var mer som en stor militärförläggning än ett sjukhus. Det  låg också avlägset,  en mil utanför stans centrum.
Ska här berätta om ett annat sjukhus i Lund som hete Vipeholm. Där fanns s.k rastgårdar bestående av kraftigt stål nät där patienterna fick komma ut och få lite frisk luft.
På söndagseftermiddagar var det ett utflyktsmål för folk som kunde gå och titta på patienterna som man går och tittar  i en djurpark, som inte långt före min mentalskötar tid blivit förbjudet att gå och roa sig på patienternas bekostnad.
Men åter till S.ta Maria. 
Men detta S.ta maria sjukhus och liknande stängdes på slutet av 80 och början av nittiotalet. Kvar har blivit sådana som Karsudden för kriminella. Vilket var synd om dem som sådana hade blivit ett hem och trotts allt en trygghet för väldigt många patienter. De kastades ut och det är många av dem som ropar på hjälp i dag eller gått under helt. Men nu har jag gått händelserna i förväg så tillbaka där jag slutade sist:
Man fick lära sig av de gamla skötarna hur det skulle gå till. Men jag blev inte precis populär.
Då jag trodde man skulle vårda och inte djävlas och ha roligt på patienternas bekostnad.
Jag fick en hygglig skötare som kompis. Han sa till mig gör som de fasta skötarna säger och gör som de om du vill få fler vikariat. Den enda sjukvårdsutbildning jag fått var som sjukvårdare under exercisen.  Men jag var mkt intresserad av sjukdomar som fanns här.
Jag köpte böcker från Freud till Adler m.fl Bl. a. fuskade jag lite i grafologi. Men för att klara det hyfsat klarar jag det inte utan att använda läroboken och det är faktisk för jobbigt för en amatör att syssla med. Men jag har faktiskt gjort det grundligt på en person på senare år men det tog tid för mig!
Jag glömmer aldrig när överskötaren gav mig en spruta i handen och sa at jag skulle ge en patient den intramuskulärt. Ni kan tro handen darrade när jag stack in den. Men min kompis hade sagt till mig: ”Om du blir tillsagd att göra något, säg då inte at du inte kan! För då får du svar: Har du inte lärt dig något på denna tid så är du inte lämplig här så adjö med dig!””
Ja man fick faktiskt vara väldigt observant och lära sig på det viset.

Fortsättning : Klicka här!

MINA FÖRSTA DAGAR!

Jag fick börja på en ganska lugn avdelning där överskötaren var kvinnlig. En stor bastant sak!

Fönstren på sjukhuset bestod av en mängd små ruter.Golven var av korkmattor. Denna första dag var det fönsterputsar-dag. Vilket gnoende och översköterskan  kom och kontrollerade då och då så det blev ordentligt gjort. Främst mig eller just mig för att jag var ny och väldigt ung! Det var många fönster och det tog hela dagen! Dagen efter var det veckostädning av golv. Som jag sa var det korkmattor och dom hade ett tjockt lager bonvax och var blanka så man kunde åka skridsko på dem eller använda som spegel. Städningen gick till så att först skulle all (och då menas all) gammal bonvax skuras bort. Torkas snustorrt.
Sen fick man ligga på knä och gno in bonvaxet. Det var inte sådant bonvax som finns i dag!
Det var som äkta smör just uttaget från kylskåpet. Och det skulle gnos in ordentligt i ett tjockt lager. Så hade vi en stång med en led nederst och på den satt en fyrkantig metallklump med
en filt under. Med att svänga denna fram och tillbaka skulle golvet bli som jag tidigare beskrev.
Så kom en fridag. Vi arbetade långa dagar. Första dagen efter fridag var 11 timmar. Man var fri var 3:dje vardag. och var 3:je  söndag.  Och så kom tredje arbetsdagen. Man var indelade i olika sysslor enligt ens schema. Denna dag hade jag sal ett och hand om toaletter och duschrum.
Jag tog upp patienterna vilka några fick hjälpas att kläs på. Bäddade sängarna. Det var med vita lakan och filtar. Man veck filten ett stycke vid huvudändan, vek lakanet en bra bit över och sen vek man in en bit av lakanet under den vikna  filtbiten. Vad det var snyggt!
Det var sex sängar med tre i en rad på två sidor. Där lakanet var vikt skulle det bli som ett rakt streck mellan de tre sängarna. Efter sängbäddningen var det frukost.
När jag kom tillbaka möte översköterskan mig. Såg strängt på mig och undrade om jag aldrig lärt mig bädda en säng riktigt? Jag hade ju legat i det militära så det tyckte jag att det hade gjort. Men Andersson har ju inte vänt madrasserna sa hon! Det fans ett märke på madrasserna och var annan dag skulle det vara uppåt. Jag fick således bädda om sängarna!
Sen gick jag till toaletterna och duschrummet som var helt i vitt kakel på väggarna. Med den respekt jag fått för översköterskan så kan ni tro jag städade. Jag använde en levang och skurade uppåt hela väggarna. Översköterskan hade sagt till mig att jag skulle meddela henne när jag var klar med städningen. Det gjorde jag. Då gick hon och hämtade en stege och tog mig med tillbaka till toaletterna. Det fans ett litet fönster in till toaletterna och duschrum. Där hade hon tittat in genom när jag städade. Uppe i taket gick det rör för vatten. Så tog hon in stegen på toaletten, klev upp på den och drog fingrarna p å rören. Här uppe har Andersson inte städat!
Men patienterna då? Den saken med denna berättelse får ni själv tänka er tills vidare!
Den natten låg jag och funderade på om jag skulle fullfölja mitt första vikariat på två månader.  Och för att inte behöva skämmas livet ur mig fortsatte jag vikariatet ut!

Fortsättning : Klicka här!

Detta är fortsättningen efter som kock. Vill ni Börja där så klicka här! 

Ger mig in på ett okänt yrke!

S.ta Maria var ett riksmentalsjukhus i Helsingborg. Det byggdes under en period av arbetslöshet.
När bygget blev färdigt fick byggjobbarna bli skötare åt mentalt sjuka människor.
De sjuka var allt från dem som blev sjuka p.g.a intagning där, därför de hade varit obekväma för makthavare till alkoholister, mördare, sådana där hjärnan inte utvecklats normalt, dementa, schizofrena, paranoida, psykopater, heroinister. Vanliga knarkare fans inte på den tiden och absolut inga barn och tonåriga. Då rörde det sig om s.k fint folk och som var de som fick bra vård! De fick eget olåst rum, vitaminer och maten fint serverat.
Man kan fråga sig hur dessa byggnadsarbetare kunde vara lämpliga skötare åt ett sådant klientel. Läkarna hade en fullständig makt över ALLA de intagna om de skulle få komma ut i friheten el inte! Skötarna hade också fullständig makt inne på ”sjukhuset” över de s.k patienterna. Vad de kvinnliga skötarna kom ifrån vet jag inte. Ibland måste några manliga skötare rycka in på de kvinnliga avdelningarna.
När jag började där som vikarie mentalskötare expreminterades det med olika mediciner och doser En medicin var Hibernal ett insektsdödande medel. Var det någon som var av oro oregerlig spändes han/hon fast i sängen över magen samt händer och fötter. Eller så fick de ett långbad.
Bland de vanliga behandlingarna var: Insulinbehandling, elchocker och lobotomering.
Insulinbehandlingen gick till så: En dos insulin injekterades i så stor dos att patienten hade gått helt i coma om det inte sekunden innan stuckits ner en tjock gummislang genom näsan till magen. I en tratt i ena änden hällde då ner så där en liter hemmagjord sockerlösning. Innan de var på väg in i coma så var insulinet sådant att patienten måste spännas fast i bälte. Detta för att pat. fäktade med armar å ben, vrålade och svettades på grund av hallucinationer.
Det behandlingsresultat detta gav var att pat. fick en stor kulmage och blev slö och liknöjd efter upprepade behandlingar.
Elchocken gick till så att man la flera patienter i en rad. (På den tiden användes ingen bedövning eller muskelavslappnande!) En elektrod sattes på vardera tinning. Fyra skötare höll i armar och ben för att inga leder m.m inte skulle brytas. Så slogs strömmen på. Patientens rygg spändes upp i en båge och skakningar i hela kroppen ögonen stirrade som om de skulle tränga ut från ögonhålorna och fradgan stod som från en överansträngd häst. Detta var ett konstgjort framkallat epilepsi. Den sista hade innan han skulle få elchocken redan fått flera chocker genom att se på dem som fick före honom. Vem skulle inte bli medgörlig efter sådana behandlingar? Det var den menade boten med den behandlingen!
Lobotomeringen var den allra värsta behandlingen. Det var ett kirurgisk ingrep där man skar av pannlobsnerven. Den behandlingen fördärvade patienten för all framtid! Patienten fick en fullständig personlighetsförändring, slö, liknöjd ,frånvarande, mistande av sexualdrift och mkt annat!
Med lite annat smidande emellan så följer fortsättning på detta sen, med kanske lite roligare inslag också!

Forts. Klicka här!

Andra bloggar om: mentalvård