Forts. Polen! 

Det var en underbar camping  norr om Sopot centrum och campingägaren Marian är en mycket trevlig kvinna.

Om man nu inte vill vandra till Sopot centrum på stranden så kan man vandra genom en vacker parkalléoch strax efter Grand hotell ( bilden i går) kommer man fram till Europas längsta brygga.

(molle=brygga, se bild.). Denna går ut från ett torg med restaurang  och kommerser.

Ute på bryggan köper man en glass och sitter och njuter på en bänk.

Själva Sopot är en vacker och mycket liten stad. Det går från bryggan en affärsgata upp till en vacker kyrka. Där rör sig mycket folk. Ungefär som Drottninggatan i gamla stan i Sthlm.med en massa uteserveringar.

En annan dag tar man antingen de billiga färdmedlen trollebussen (eltrådbuss) eller så tar man tåget som finns på andra sidan gatan till Polens yngsta stad Gdynia. Det är en underbart vacker väg. Den delar sig på vissa ställen med långa  träddungar Det var en fristad under Tysklands ockupation.

Där vandrar man ut på den långa och breda piren. Se bilderna

En annan dag tar man bilen kör norrut och svänger ut till den smala halvön som hetter Hell. Se kart bild av halvön:

Själva lilla samhället längst ut heter också Hell. Man kan ta båt dit från Sopot om man vill, men då missar man det vackra att köra hela vägen och besöka alla de små samhällena.

Hell kan man se från färjan om man åker från Karlskrona till Gdynia. När man så kör på denna halvö ser man på vissa ställen vatten på bägge sidor.

Det är en väg med en massa mycket små samhällen och exklusiva hotell. När man kommit längst ut badar man vid vatten med en underbar vit sand.

Innan man kör hem igen äter man fisk på något av de små ute restaurangerna.

Så tar vi utflykt  söderut på måndag!  Klicka HÄR!

 Bild från Ystad och Sopot

Först ett svar till Maki:.: Inte har du sagt något som sårar mig. Du har bara sagt ord som gläder!

Så ska jag i dag försöka berätta och visa lite bilder  från Polen

Tidigare har jag alltid kört runt Polen. Enligt kartan inbillade  jag mig att det var ett platt och tråkigt land. Vilka fördomar man kan få för sig. En fördom som jag snart fick ändrad den dag jag till lut satte kursen dit.

Innan jag åkte över  till Polen vandrar jag runt i den gamla och vackra staden Ystad med sina vackra gamla korsvirkeshus. En stad jag besökt många gånger.

Från Ystad går färden över till staden jag  inte kan stava till men  heter Svinousjie.. Kör mot Stettin och halvvägs dit svänger mot öster för att köra til de tre städerna Gdansk, Sopot och Gdynia.

 Det var väldigt dåliga, smala och krokiga vägar många mil tills jag kom fram till en stor vär som så småningom blev en autostrada.

Då gick det undan. När jag närmade mig Gdynia var det en massa små samhällen där autostradan gick igenom. Så farten var fortfarande hög.

Rätt som det är står det poliser och stoppar mig. Aj, aj det var sjuttio begränsning!

Något jag ju överstigit å det värsta.  Detta var för en del år sen så vet inte om det går i dag. Men det gick då i alla fall att muta poliserna. Det kostade mig 200vsvenska kronor

Kom fram till Gdynia mot kvällningen och måste söka upp nattlogi. Åkte till campingen i Sopot.

Är numera bekant med ägarinnan Mariola till denna camping.

Visar en bild på stranden vid Grand hotell Sopot centrum som ligger i ett par kilometer från campingen. Dit jag vandrat på en vit härlig strand.

Detta får räcka för i dag och fortsättning får följer. Klicka här!

Min inte glömmer jag att önska er all lycka som kan bringas er även denna kväll, natt och morgondag!

Berättelsen börjar här, klicka!

  Man får akta sig för vad man filmar!

I Agadir fans det en stor marknad som rekommenderades för turister. Men det var inget mot den som vi letade upp och låg avsides från Agadir. Där var inga turister. Vi hade blivit bekant med en dansk yngre kille genom att jag hade hjälpt hans far att komma under läkarvård efter att ha fått ett hjärtstillestånd som jag lyckades få hävt.

Denna kille vilje gärna följa med oss på våra utflykter, så han följde med till denna marknad. Där fans allt i matväg höns, oxkött och lamm hängande som flugorna surrade runt, kökstillbehör mesta dels i koppar. Vilka grönsaksstånd sen? Det var rovor morötter, bönor, potatis, ja allt man kunde tänka sig i grönsaksväg. Men de var inte hur många sorter som var fascinerande. Det var hur höga pyramider de låg i. Liksom allahanda frukt, dadlar meloner, o.s.v Allt detta fick jag på film.

Men nu är det så att religionen förbjuder avbildning, varför man får inte ha fotografier på människor. Fast kung Hassan själv höll inte alls på detta. Han fans på bild både här och där.

Jag hade riktat min kamera för att filma och just då hade en svartklädd beslöjad kvinna kommit framför kameran. Hon skrek ilsket på mig och hytte åt mig innan hon raskt kilade därifrån. Där fans tenn, koppar och andra hantverkare också. Under ett uppspänt tygtak  stod en barberare ute i det fria och rakade en annan man. Jag frågade om jag fick filma dem. Jodå det gick bra men måste lägga en slant i deras händer. Det var en marknad det.

Tiden gick, det var bad, det var utflykter, det var besök i moskéer och mycket annat.

En dag for vi till Marrakech. Dansken fick följa med oss dit. Marrakech kallas får den röda staden. Muren runt den är röd och mycket är byggt med cement av röd sand. Vilka palats där var. Det var som att komma in i ett sagoland hämtat ut tusen och en natt. Där fans ett stort torg som det fans allahanda uppträdanden av Akrobater och sagoberättare o.d Där gick män med en massa kärl som hängde på dem.  Dessa kallades för vattenmän. Mins inte riktigt hur berättelsen var om dem. Men det var män som hade vatten att ge eller sälja. (Se bild)

Vid ena hörnet av torget kom man in i trånga gränder, oftast täckta med tak. Det var väldigt rörigt där. Det var lätt att gå bort sig där. Det fans alla möjliga stånd och små affärer. Läderaffärer, mattor, tyger och en massa krimskrams, men det som det fans väldigt mycket av så var det allahanda kryddor och sådant man använder till parfym. Man kunde köpa ex. saffran och vaniljstänger billigt där. Ja det var en stad som måste besökas om man är i Marocko.

Dag efter dag gick och den ena var inte lik den andra. Något som var förbjudit i Marocko var porrtidningar. Det var stränga straff om man smugglade in sådana.  Mins vid ankomsten hur noggrant tullarna sökte efter sådant.

Det var kanske därför det fanns människor som betedde sig väldigt besynnerligt. Något jag till sist berättar om.

Bakom en av de stora sandkullarna hade vi funnit lite växtlighet och lagt oss där på vår filt och fått skugga av några palmer.  Då vandrar en man runt, runt oss  20 meter bort samtidigt onanerande och ger tecken åt oss som vi tolkade att han ville vi skulle älska för honom. Han höll på väldigt länge innan han försvann.

En annan dag när vi låg uppe på en sådan kulle kom en färjad man till oss och satte sig vid oss utan att säga något men ville vi skulle älska.

Därmed slutar jag så denna berättelse om min resa till Marocko!

Nästa resa blir Polen. Klicka här!

Så får jag se vad det blir på nationaldagen!

Slänger väl alltid in något.

Nu när det är sommar och sol och koskit i hagen!

Då önskar jag er lycka och glädje hela dagen. Kram!

Flamingos och ridtur!

Så steg vi upp tidigt. Packade en matsäck och en termos med kaffe.

När vi kom ner till stranden hade badgästerna ännu inte anlänt och vi började gå ut efter stranden. Ibland gick vi med fötterna i vattnet. Men usch vad det var kallt vi denna tidiga morgontimme. Nattens vågor och tidvatten hade sköljt upp massor av snäckor och musslor.

Sanden var inte helt torr när vi hade börjat vandringen men det dröjde inte länge för än den var helt torr. Det gick kvinnor och plockade musslor som låg på stranden.  Vi tänkte oss att de sökte efter pärlor, men det var bara en tanke som vi inte viste något om.

Så småningom var vi framme vid deltat. Där var inte bara sand utan en hel del växtlighet.

Så fick vi se en stor flock flamingos som stod ute i lågt vatten. Vi ville ju se dem så närma som möjligt och få filma dem. Men när vi närmade oss intill delta kanten flög de längre bort så någon bra film på dem blev det inte.

Innan vi vände hem så gick vi upp på en hög sandkulle med bra utsikt och drack kaffe och åt några smörgåsar.

Efter det vandrade vi så hemåt. Det var härligt att springa ner från dessa sandkullar och åsar som följde längs hela stranden nästan ända bort till hotellen. Det killade mellan tårna när man sprang halvt kanande ner mot strand och  hav.

Nu stod solen nästan rakt upp på himlen. Det var dags för ett dopp. Det blev flera dopp innan vi var tillbaka vid hotellen.

Strax innan vi var helt framme vid dem och där vi skulle svänga upp till vårt hotell stod en man med hästar. Det var hästar han hyrde ut. Kom överens med honom att jag skulle hyra en häst dagen efter.

Så gjordes och vad underbart det var att rida upp och ner på sandåsarna och ut i vattnet. Jag var i fantasins land, jag var Zorro som flög fram på hästen. Jag red bort mot deltat men där var det stopp Likaledes när jag försökte rida bortom åsarna på andra sidan av dem. Hästen vägrade vid de tillfällena att lyda mig totalt.

Sen på kvällen hade jag ont i vristerna, hade haft en helt olämpligt fotbeklädnad. Det var inte bara vristen som gjorde ont, jag hade nämligen väldigt svårt för att sitta också.

Men det roliga övervägde kvällens smärta och skulle gjort om ridturen även om jag vist hur ont jag skulle få!

Nästa dag var en riktig slödag. Vi låg på stranden vi badade såväl i havet som i poolen och dagen gick fort. Hade smärtor kvar i baken av gårdagens äventyr. Smärtan i vristen var nu nästan helt borta .

 Forts följer.Klicka här!

En fråga till SKOGSFRUN som kan mycket om hästar! Kan man verkligen dressera hästar som man hyr ut, att de då håller sig inom ett vist område. Lyder ryttaren så länge den håller sig där inom men inte utanför? Fins det en annan förklaring?

Njuter i värmen! Står still i huvudet svårt att tänka! Om jag nu inte kan tänka så finns känslan där, om att ni har det bra, njuter och har något att vara lyckliga över. KRAM!

Nu har jag också suttit på en kamel!

Nästa dag tog vi och traskade upp på ett berg. Därifrån kunde vi se hela Agadir. Nedanför såg vi hamnen där fiskebåtarna just kommit in och höll på att få iland sin fångst.  Fångsten östes upp i korgar som andra tog hand om för att sälja. Det hände att en del fisk hamnade på marken. Men den fisken fick inte tas upp utan den skulle tas han om de fattiga fick vi reda på. Om det var lag eller tradition vet jag inte.

Uppe på berget fans också småpojkar som hade små lamm som de ville att man skulle ta i famnen för att vi så skulle kunna ta bilder på oss med ett lamm i famnen. Pojkarna var rätt påtvingande och var inte så trevliga när man nekade. De ville ju ha betalt för att vi tog fotografier med deras lamm.

Från berget vandrade vi så ner till hamnen för att se närmare på fiskebåtarna. Strax intill hamnen så vi en plats där de höll på med fisk och intill där var en stor hall som vi gick in i.

Där fans fult av stora bord som var fulla av fisk. Har aldrig sätt så många olika slags fisk någon gång. Där kunde vi också se olika sorters bläckfisk. Syntes fisk i alla dess färger och former.

Sen gick vi och åt middag ute då vi var för lata att laga mat hemma. Sen var det dags igen att njuta av strand och vatten igen. På stranden träffade vi på en kamelhållare som mot betalning lät oss rida på kameler en liten tur ut efter stranden. Medan mannen ledde kamelerna.. Att fara ut med kamelkaravan i öknen förekom inte alls under vår tid i Marocko Det fick jag uppleva först på en annan resa som då gick till Tunisien.

Det gick nog inte några kamelsafarier för turister eftersom vi inte fick några erbjudande eller såg någon reklam om det. Nu var det så att vi såg mycket bilar med soldater, pansarvagnar m.m som var på väg söderut mot öknen. Marocko låg nämligen i strid med ett ökenfolkslag som ville ha ett eget land och få sköta sig själv och inte tillhöra Marocko. Denna frihetsrörelse kallade sig för Polisario. Det kunde ju vara en orsak till att det inte var några ökensafarier från Agadir.

Så fick jag lära mig där i Agadir om Fatima. Hon som skrev ner Koranen efter Mohameds berättelse. Som minne köpte jag så en liten hand som skulle föreställa Fatimas hand.

Det blev berättat för oss att ca en till en och en halv mil bort ut efter stranden skulle det finnas ett delta med flamingos.

Kanske någon undrar hur vi kan få reda på så mycket i länder där det antingen förutom sit modersmål talar ryska, tyska eller franska.  Det går utmärkt att tala med folk. Man använder händer och symboler pekar och ritar med mycket mera, några ord av alla språk man kan något ord av. Det tar längre tid, men går utmärkt om tar sig tid och är öppen för kroppsspråket!

Vi bestämde oss så att i morgon skulle vi vandra till deltat!

Forts. följer. Klicka här!

Värme och sol nu trivs jag och önskar ni också trivs lika mycket därtill

Bild: En liten villa!

Våt i byxan!

Nästa dag  steg vi upp, åt frukost. Struntade i att bädda och diska. Hade brått ner till stranden för att få simma i Atlanten. En annan man stod där och bugande öppnade dörren klädd som den i går! Vägen ner till stranden passerar vi några privata villor eller snarare mindre palats.  När vi kommit ner till stranden var inte vattnet alls så varmt som vi förväntat oss. Dessutom var det väldigt stora vågor. Ja väldigt, väldigt stora.  Men då jag är den som tar lång tid innan jag har doppat mig, så behövde man bara gå ut en bit i vattnet så var man helt dränkt av en väg.

Vi lade oss efter att haft roligt i de höga vågorna på stranden vid en mur som tillhörde ett av de flotta hotellen. Vi hade med oss vår egen lilla söta gula parasoll med fransar köpt i Spanien som därefter är med på mina resor.

Där var stranden inte slät utan bestod av små sandkullar. Snett till höger framför oss hade en speciellt vacker långhårig blondin lagt sig med svart bikini utan överdel. Hon låg och läste i bok. Snett åt vänster låg en ung man sådär 25 år klädd i ett par små råda badbyxor. Han låg på magen och stirrade på den kvinnan som vi hade till höger.

Efter en bra stund slog kvinnan ihop boken, reste sig, vandrade igenom en ingång i muren  in till det flotta hotellet.

Det dröjde därefter bara en kort stund då mannen i de röda badbyxorna reste sig. Framtill på badbyxorna fans en stor våt fläck där sand då hade fastnat, hann vi då observera innan han lommade iväg!

Så var det  dags att komma hem och få en bit mat i oss som vi handlade på vägen hem.

Vi gick den andra vägen hem och där satt en enbent man med det benet som var kvar var så förtvinat att det var obrukbart. Han sålde stora tjocka vävda dukar, vilket jag köpt ett av honom. Sedan fick jag höra att det var inte han som fick förtjänsten utan andra som satte honom där.

På vägen hem gick vi till en stor affär och provianterade lite mat. Köpte även ett par kowboy

Hatar i leder. Lädervaror var billigt i Marocko så senare köpte jag ett par sandaler och en plånbok också.

Komna till hotellet var det som tidigare. Mannen öppnade bugande dörren vilket fortsättningsvis var så varje dag.

Uppkomna till vår lägenhet fann vi att det var både diskat och bäddat. Vilket både förvånade och gladde oss! När vi ätit satt vi en stund på balkongen och spelade poängpocker, varefter vi gick en våning ner och simmande lite i poolen.

 Förutom att vara på stranden ett tag och bada gick hela nästa dag åt till att besöka en skola för flickor som skulle lära sig knyta mattor. Det var flickor i tolv års åldern som satt och knöt stora mattor med vackra färjer och mönster. Det var väldigt intressant.

Forts. följer.Klicka här!  

Det är en ny vecka men även ny månad, juni månad! Så min önskan blir inte en fin vecka.

Utan önskan om att det blir en underbar månad för er med sol, värme och kärlek.

En första kväll i Agadir!

Hotellet vi beställt låg inte nere vid stranden som lyxhotellen. Men nog var det lyxigt i övermått ändå äve här. Det var ett lägenhetshotell vi beställt. Tycker bättre om det så man kan laga sin egen mat och inte äta var dag på restaurang. Lägenheten bestod av kök och sovrum samt ett stort rum med en stor härlig matta. En stor balkong från vilket man kunde se havet. Hotellet var väldigt konstigt byggt. När man tittade ner på sidan såg man ner på ett tak då den delen inte var byggt lika högt. Och på det taket fans så hotellets swimingpool.

Staden Agadir hade inte för så längesen drabbats av en jordbävning som utplånade hela staden. Tror det var för 10 – 15  kanske 20 år tidigare, mins inte så noga . Det fans mycket rester kvar av den gamla bebyggelsen för det nya byggdes upp sidan om där den gamla funnits.

Nere en bit av stranden låg några väldigt fina hotell i arabisk stil. Men man kunde ana hur det skulle komma att se ut med tiden då det redan fans flera påbörjade hotellbyggnader såväl sidan om på stranden och inne i Agadir.

Från vårt hotell hade vi två olika vägar att gå för att komma till stranden. På den ena gick man förbi villor som var som haremspalats. Den andra kom man till gång som gick mellan palmer ner till stranden.

När vi hade packat upp väskorna så led det mot kvällen och vi tog hissen ner för att se lite av Agadir. Vid entrén stod en man i röd uniform och en sen sån där turkisk hatt den också röd med  en svart tofs hängande ner. Turban heter det väl.

Han bugade när vi kom och öppnade dörren för oss.

Det var en underbar kväll vi kom ut till. Vi fann ett serveringställe med bara ett uppspänt tak av väv. Det fanns inget folk där men det trivdes vi med. Det spelades mjuk och vacker tysk musik från en bandspelare. Så det var riktigt romantiskt att sitta där och inta en kvällsmåls mat. Då ägaren var intresserade av oss som turister pratade vi en hel del med honom. Vi hade mycket trevligt. Den kassetten med musik köpte jag sedermera i Tyskland. Det blev väldigt sent innan vi kom tillbaka till hotellet.

När vi kom tillbaka så stod samma man och bugande öppnade dörren för oss så vi kunde komma in.

Det var vår första dag i Världsdelen AFRIKA bland musslimer!

Forts. följer! Klicka här!

Sjunger: ”Temperaturen uti naturen är närmare trettio än tjugosju, jomphajdi, jomaphajda” Med det önskar jag er därför en härlig, skön helg och livet  ska le mot er. KRAM!

( Smider medan fortsatta datorproblem och de gånger den fungerar!)

  Mina öron tycker jag är dum som vill flyga!

Det var Mars månad. Ruggigt och kallt. .Sommaren syntes så avlägsen och längtan var stor till sol och bad. Alla länder som man kunde resa till för att få det hade jag redan besökt. Ville uppleva något nytt och annan kultur.

Ringer till Spies och det fans reser till skapligt pris till Agadir i Marocko. Två biljetter beställs. Flyget ska gå om två dagar från Kastrup i Köpenhamn. Det blev brått, packa badbyxor och sommarkläder, Svenskt  kaffe måste ju alltid följa med, Melittapåsar samt toalettpapper. Så iväg med bil från Hökåsen/Borås via Helsingborg –Helsingör till Köpenhamn.

Kastrup var en väldigt stor flygplats och mycket folk som skulle fara iväg med flyg eller kom brunbrända hem.

Fick tag i en långtidsparkering. Inte dyrt på den tiden.

Det var en fjortondagarssemester, men vi fick två dagar extra då det var en skarv då rutterna skulle ändras.

Detta var inte första gången jag flög så jag viste vad som väntade mig eller mina öron!

Så lyfte vi upp går väl skapligt värre när det går neråt. Tar näsdroppar i mängder och tuggar på tuggummi som en besatt.

Så var vi högt där upp i luften och vi hade fått information om hur vi skulle bete oss om något allvarligt skulle hända. Underförstått om vi skulle störta!

Under oss var fullt av stora moln som solen lyste på och som såg ut som snövit bumull.

Men från marken måste de se svarta och otäcka ut. Tänkte jag.

Det bjöds på mat och kaffe. Kaffet i fina små blå kaffekoppar. Kaffekoppar som försvann ner i mitt bagage och finns fortfarande i min ägo. Numera serveras det inte längre i sådana koppar, de var allt för populära för resenärerna. Bra att ha på picknicken!

Älskar att flyga och har alltid drömt om att få sitta i ett litet plan och få vara trädtopparna så nära som är tillåtet. I de stora högtgående planen ser man inte så mycket. Men när vi kom in över Marocko, då njöt jag. Planet gick så lågt över bergsplatåer så jag till och med kunde se människor där nere på marken. Det är enda gången jag fått uppleva detta mer än när  man gått ner för landningar.

Plötsligt ser man en gul strand och ett blått hav och efter några minuter skakar planet till.

Vi är nere på marken. Som vanligt applåderas det och därefter hörs kaptenens röst välkomna oss till Marocko.

När man stigit av planet slår en varm vind mot en, det kändes både konstigt och underbart, man hade ju fortfarande känslan kvar i kroppen av den råa kalla luften i nord.

Från flygplatsen var det så buss till de hotell vi skulle inkvarteras på. Jag gillar att ha lägenhet så man kan laga sin mat själv. Så det var ett sådant hotell vi kördes till.

Forts. följer om datorn tillåter det! Klicka här!

Nu är det ju sommar här och jag  önskar och tänker mig en svag vind smeker era kinder som bådar er en underbar dag och kväll med mycket nöje och njutning. Kram!